September

SEPTEMBER

Ny månad

Ny stad

Ny skola

Nya kompisar

Nytt hus

Nya rutiner

Nya saker

Nya kläder

Nya skor

Nya husdjur

Nya lärare

Ny planlösning

Nya vanor

Nya ovanor

Nya grannar

Ny bloggvänlig (?) dator

NYA UTMANINGAR!!

Allt det här har inte fallit på plats ännu...

Tills vidare har vi lite fortsatt compact living-mys

Fortsättning följer...

Ryktet om min död...en aning överdrivet!!

Jag vet att det funderas!

What happened? Och framförallt - hur ska det bli?? 

Är vi inte kloka? Hur kan vi bara?

Här kommer några svar - resten kommer sen när vi vet hur det blev!! 


Nääj, Esther har inte avlidit och dött - inte heller har jag mognat, blivit seriös och övergått till att skriva insändare i DN. Jag har absolut inte avvecklat bloggandet! Näääj, näääj!!

I ärlighetens namn så har jag bara helt enkelt inte haft tid och jag har också känt mig lätt bakbunden av 1000 andra prioriterade små projekt. Läs: FLYTT, JOBB, FLYTT, JOBB, FLYTT, JOBB...och för att inte tala om FLYTTSTÄD!! 

Jag har däremot inte saknat inspiration och ni kan vara alldeles säkra på att jag, när ingivelsen kommer, klottrar på det jag för stunden kan komma över... Allt detta sparas för framtida bruk! Så håll tillgodo framöver... Inget och ingen går säker!! :-)

Som ett första steg i comebacken var jag tvungen att ändra blogginformationen i "OM MIG"... Ni vet, den personliga informationen som med få ord ska ge läsaren en så intressant och nyanserad helhetsbild av bloggaren som möjligt... Oh my god!

Herregud, mest prioriterat kändes det att uppdatera att jag ju inte bor i det röda huset med vita knutar längre. Det vore falsk marknadsföring av mig att påstå något sådant när sanningen är den att jag bor i en ca 7,5 meters Adria, vit med blåa detaljer och ett därtill kompletterande förtält av tillräckligt stor storlek av märket Isabella. Hela etableringen är tämligen komplett utrustad med allt vad man som en någorlunda normalt fungerande kvinna med höga hygienkrav kan ha - det är bara lite mer compact living över det hela!!

I god konkurrens med andra snackisar så vet jag att vår flytt har varit lite "talk of the town" på sistone. Jag kan förstå nyhetsvärdet av vissa anledningar och jag erkänner att det är med blandade känslor som vi fattat detta beslut och jag skulle ljuga om jag sa att det varit självklart hela vägen. En del som tyckt och tänkt har också sagt VAD de tycker och tänker och där väljer jag att komma ihåg de som tycker det är tråkigt av "rätt anledning", dvs de som klappat på axeln och sagt: "trist, men lycka till, kör hårt och välkomna tillbaka..." KÄRLEK till er!! <3

Otippat (för att vara jag), men den här gången väljer jag att inte ta världssamvetet på mina axlar och försöker därmed bortse från de negativa kommentarer jag fått om svek och negativ befolkningsutveckling... JA, jag är brutalt medveten om att minus fyra personer inte är bra, men lösningen på den problematiken sitter inte mellan axlarna på mig och jag står för att vårt beslut är fattat på andra förutsättningar. Men ok då, lite kärlek till er negativister också - ni kanske bara hade en dålig dag!! <3

Flyttlassen har gått och majoriteten av våra ägodelar är förpackade, transporterade och utplacerade av familjens doktor i logistik.

I detta avseende är jag ingen större tillgång!

I packningsbranschen är jag en katastrof eftersom jag alltid är tvungen att känna, läsa och  minnas mig igenom allt jag ska sortera...

(T I D S K R Ä V A N D E)

 Det som inte skulle slängas skulle sorteras i "behöver nu" och "behöver inte före september/oktober". MEN? Hur svårt är inte det?? Hur ska jag i maj veta om jag i sommar behöver Ellens första tappade tand eller teckningen av en snögubbe som Olle ritade när han var 2 år???

Omöjligt.

Nå, men NU då? Hur länge blir det c/o Pite Havsbad? Tja, än så länge är det skrivet i stjärnorna! Spännande? Ja!! Provocerande? Ja, kanske lite...MEN bra!!

Som sagt, ett depåstopp på väg mot målet!!

Eller förresten, jag kanske ljög lite här ovan när jag skrev att jag har ALLT jag behöver i husvagnen. Sanning med modifikation - vi har ju nämligen ingen bastu! Och vid lite eftertanke så kan det också vara lite pyssligt att diska utan att skvätta för mycket på gardinerna, men annars går det finfint!! En extra hjälp på vägen kan också vara att det än så länge mest är på helgerna som vi bor där då veckorna tillbringas hos c/o mormor och morfar..

Keep camping!!

To be continued... :-)

Nästan född i Porjus!

Jag behöver ju inte berätta för någon av er att tiden går fort, att dagarna snurrar förbi, barnen blir stora, större och störst...!

Igår fyllde Prins Carl Johan Olle Wilhelmsson nio år! Min bebis!! Känns overkligt och helt galet...

Frågar man födelsedagsbarnet själv så är nog en födelsedag det största som kan hända. Ser man så på saken så har man också en förmåga att bygga upp förväntningar i storleksordning JÄTTESTORA... Av den ganska kortfattade utvärdering vi hann med igår kväll så verkade han nöjd med uppmärksamheten och ett och annat paket.


Nåväl, som traditionen kräver så innebar dagen före själva födelsedagen berättelsen om hur jag nästan ordnade så att barnet i fråga nästan blev född i Porjus...

För att göra en lång historia kort så blev jag less på att trampa runt på patienthotellet i Gällivare och tog bussen hem till Jokkmokk... (Vadå, ingen ville ju hämta mig!!) Kanske inte en skitsmart sak att göra, men det kändes så rätt just då! I Porjus började det plötsligt hända grejer och jag ringde till U och sa att han skulle se till att ha middagen klar när jag kom hem eftersom vi förmodligen ganska omgående skulle vända åter mot BB för att föda barn... 

Jag minns att vi åt korv och makaroner! Det föder man bra på...

GET A ROOM!!

Häromdagen var vi på äventyrsbadet!

Jag älskar inte badhus. Det jag ogillar mest är att bli blöt och gå på det väldigt snuskiga golvet... MEN jag älskar mina barn och jag kan offra mig för laget - mycket och ofta...!!!

Alltså, där låg vi och badade och plaskade och flöt med strömmen när vi plötsligt körde krock med ett väldigt tätt omslingrat par...

Det borde ha varit mer pinsamt för dem än för oss, men jag vet inte ens om de märkte att Titanic mötte sitt isberg...

Jag väste lite diskret "GET A ROOM, PLEASE" mellan tänderna - och vi flöt vidare!!

Jag skrattar fortfarande åt ungarnas min när jag försökte förklara innebörden av uttrycket... Ibland kan man trassla in sig mer än nödvändigt - särskilt när den slumrande pedagogen i mig tar överhanden...

Obegripligt typ!

Jag brukar ofta få höra att jag alltid har så bråttom... Jag lever liksom lite i en annan tideräkning än de flesta! Detta tar sig uttryck på många sätt - en del inte alltid till min fördel (ödmjuk, ödmjuk!!), men ibland vinner jag enbart på grund av bråttomheten...

Som t ex nu i morse!

Jag läser sällan bruksanvisningar - tar för lång tid! Jag brukar istället prova mig fram och sen när det går åt pipan så får någon bättre lämpad ta vid och jag kan börja med något nytt, roligare projekt. Rätt person på rätt plats när det gäller tålamodsprövande pyssliga saker är nämligen sällan jag!

Åter till i morse och igångsättande av dotterns nya mp3! Jag tänkte själv och löste uppgiften - som i och för sig inte kan likställas med någon form av raketforskning!

Nåja, i det här fallet är det frågan om det ändå inte hade varit en tuffare uppgift om jag hade följt instruktionerna... 

Funderar ännu på vad det språket kallas?

Inget för barn!

Fan också! Idag slutade jag att svära... Det gick så in i helvete bra så jag tror jag ska göra om det imorgon! Jag utmanar er alla! Satan, jag tror det blir sol imorgon också...

En helg att minnas...

Jag vet det redan innan den har börjat...

I helgen ska jag träffa vänner från förr och vi ska prata, skratta och gråta ut

till gamla minnen...

Vi snackar nog mest det ljuva 90-talet!! 

Ni vet, då när...

en lugg aldrig fick bli för lite puffig

man inte kunde få nog av att äta mockarutor

man absolut inte ville ha några finnar

håret hölls på plats med en fin tofs

vi ägde

vi spelade hellre än bra i vissa perioder

 vi visste allt om bra musik

vi alltid var helt rätt

- från topp till tå

 

Kommentarer överflödiga!!

Hade kunnat bli en dyr lunch...

...och ändå åt jag rester hemma i mitt eget kök!!

Råkade slötitta i den här:

Jag ska inte läsa sånt...

Det är inte bra för mig!!

Jag blir konstig...

Rastlös...

Ivrig...

Jag behöver ha något i mitt namn i någons bokningssystem för att må riktigt riktigt bra!!

Just nu finns det inga stora projekt inbokade, men väl några mindre och det är inte fy skam det...


Två Sthlmstrippar på en månad och jag håller begäret i schack.

Stoppar tillbaka Fritidsresor i pappersinsamlingen och säger tack, men NEJ TACK för den här gången!!

Va, brev som man skriver med penna?

Någon som behöver lite...

S K R Ä P??

...om så är fallet så finns det lite att hämta här på 65:an!!

Vi städar

rensar

sorterar

Eller vi och vi?! Egentligen är sanningen den att jag har en arbetsledare som gör grovjobbet och så ska jag ta ställning till om sakerna i fråga ska finnas kvar eller inte?

Ibland önskar jag att han inte skulle fråga när det gäller vissa saker?

De där prylarna som ligger nedpackade i kartonger ute i ett förråd och bara finns - en del av dem har jag svårt för att slänga...!!

Jag menar, hur ska jag veta att jag inte om 10 år vill plocka fram ett historieprov från gymnasiet 1994? Tänk om jag helt plötsligt vill läsa mina 38 sidor långa svenskauppsatser om hjärta och smärta...

Och för att inte tala om mina blockflöjter!! En ska jag i alla fall spara - den ska Magda få!!

Eftersom jag är en logisk och tänkande människa som tycker om att ha det rent och krispigt omkring mig och hatar prylar som inte ligger på sin plats - så förstår jag också att jag måste göra mig av med lite gods i takt med att förrådet fylls på...

Att genomföra själva slängandeprocessen kan ta ganska lång tid eftersom jag liksom vill gå igenom och minnas allt en sista gång...

Någonting som inte ska slängas eller ens rensas är dock min Amerikalåda:

I den finns det prylar, foton och framförallt BREV!!

Jag har handskrivna brev från folk som jag knappt känner... På rikt alltså!!

"That swedish girl down the road" var en snackis hos lantbrevbäringen i Pittsview, Alabama under 1992-93... De fick bära post till mig minsann!!

Jag har också massor med brev från folk som jag känner på riktigt också, bla ca 300 A4-sidor från mor o far! <3

Jag undrar hur många handskrivna brev dagens utbytesstudenter får?

Eh?? What?

Dottern sa: "Va, brev som man skriver med penna??? Hur ids man??"

Där strök vi precis April...

Har inget emot månaden som så, men ur bloggsynpunkt har den varit riktigt, riktigt, riktigt USEL!

Det kändes som om jag bara hade old news att komma med liksom...

Gamla, som den här från 1911 som jag hittade häromdagen när sambon tyckte jag skulle rensa bland mina bra-att-ha-saker:

NU tar jag nya tag... Är inspirerad och fokuserad!!

Hej då!

Grattis Esther - det är din dag idag!

07.46 fick jag ett sms av min egen prinsessa, Esther Ellen Louise, som ville gratulera mig på namnsdagen... Så gulligt!!

Det hade jag alldeles förträngt! Hur kunde jag bara glömma bort denna högtidsdag bortom all vett och sans?

Vi kändisar stavar ju Ester med h... Typ jag och Esther Williams!

Förutom ett vackert kvinnonamn är Ester annars även "en folkgrupp som företrädesvis lever i Estland", "en bok i Bibeln" alternativt "en grupp av kemiska föreningar, se estrar".

Inte vet jag, men jag tycker det smäller himla högt att de uppkallat en del av bibeln efter mig och min farmor...

Förutom att det var en fin gest av dottern att gratulera mig på namnsdagen så undrar om jag ändå inte ska tolka det som en subtil signal till att se till att ha med mig en namnsdagspresent ut till stugan... 

Sov du lilla Gunde Svan...

Välkommen till min naturblogg!

Idag har jag sett renar och igår såg jag en hare! Sen tog det slut...

Igår buggade jag i högklackat! Idag betalar jag priset med ömma hälsenor och svidande benhinnor!! Jag är inte jättebäst på att bugga, men med rätt ledsagare så kan det funka och nog tror jag minst vi hade kommit på pallplats i kvällens Let´s Dance...

Eller ungefär i alla fall!

Annars då en fredagskväll på bästa rock n roll tid?

Klockan är halv tio och Gunde har somnat och jag är på god väg... Gunde har i alla fall en skidtävling på fem nätta mil imorgon att skylla på - själv har jag bara simpel fredagskoma som ursäkt.

I och för sig så behöver jag också ladda för morgondagen! Jag ska nämligen också prestera!! Och då tänker jag inte främst på att jag ska få till ett hyfsat träningspass utan på det faktum att jag ska upp tidigt och förbereda en god middag...

Jag tänker mig att jag kliver upp - målar naglar, läppar röda, tar på mig nätstrumpor och ett tajt fodral (prickigt tror jag), jag lockar mitt hår, trär en ros bakom örat och svajar fram i mitt kök med svängande höfter...

Nä, men just ja - nu är jag sådär bryskt ironisk igen - jag har redan ställt diagnos i det här fallet och den löd att jag bara är väldigt väldigt avundsjuk på Sveriges Mästerkock Sigrid! Jag MÅSTE komma över det faktum att jag stör mig på henne... JÄTTEMYCKET, från dag ett!!

Men själv är jag ju helt perfekt och säkert är det ingen i hela världen som stör sig på mig! I alla fall ingen som bor i det här huset och är vaken just nu...

Lättförtjänta pengar!

Alltså inte vet jag exakt hur det började, men jag gissar ungefär i diskussionen kring VEM som bestämmer i vissa lägen och VARFÖR? Grovt kan man säga att budskapet som levererades från vuxenhåll var att den som betalar bestämmer...

Om jag inte vet hur det började så är jag däremot himla klar över hur det slutade!!

Yes, hushållskassan utökades med 50 spänn då prinsen la följande på sin inköpslista för kvällen:

Dygnshyra TV 20:-

Somna i valfri säng 20:-

Kvällsfika 8:-

Eftersom vi inte så gärna vill hantera mynt så avrundade vi uppåt till en femting... Jämnt och bra!!

Känner jag storasyster rätt så är det hon som har lånat ut den aktuella femtilappen och kommer kräva tillbaka en hundring. Snacka bra sinne för affärer!

Själv siktar jag på att han kommer snitta 5 kvällar av 7 och det betyder bra klirr i hushållskassan...

Kalla mig gnällkärring...

Ibland vill man ju bara vara i någon annans kläder... Kanske för att just kläderna är fina eller för att personen i fråga just då gör någonting som verkar mycket roligare än det man själv håller på med!

Jag vill för det mesta vara i mina egna kläder, men ibland ganska ofta vill jag byta kontorsrum med någon kollega för att slippa titta ut och se den här varje dag: 

Missförstå mig rätt, jag har inget emot Folkets Hus, men SKYLTEN gör mig deprimerad... Sned o vind, trasig och allmänt förjävla asful hänger den där...

I och för sig, vill jag inte titta på skylten så behöver jag ju inte!

Jag ska ju faktiskt jobba när jag är på jobbet och INTE sitta och dagdrömma om

livet utanför mitt fönster.

Och förresten...ska jag nödvändigtvis dagdrömma en liten stund så behöver jag ju inte glo på skylten utan då kan jag istället titta snett nedanför på lite tomglas:

Nä, men annars är jag på jättebra humör!

Att hoppa i plurret utan att veta hur kallt det är i vattnet...

Ibland måste man våga göra det!

Alltså; "ATT HOPPA I PLURRET UTAN ATT VETA HUR KALLT DET ÄR I VATTNET"

En av mina nyare kloka bekantskaper sa just detta ordagrant till mig för ett tag sedan och jag bestämde mig ganska snabbt för att det banne mig ska vara mitt nya motto... Detta ska jag inveckla mig massor i framöver! Det lovar jag!! 

På hedersord å sånt!!  

Eller det är ju liksom inte så att jag aldrig gjort crazy saker tidigare. Ni vet lite living on the edge sådär... När jag tänker efter är det faktiskt lite grann som att vara i Malmö och bestämma sig för att ta en taxi hem till Sverige.

Det sista tillägnar jag dig älskade bror moster Ante!

Varför bor du så långt borta hela tiden??

När jag var liten...

...så var jag en konstig filur - och jag är tveksam till om det har gått över särskilt mycket! 

När jag var liten så...

…kunde jag inte sova om kvällarna om jag inte fick ställa mig på vardagsrumsbordet och så skulle pappa bära mig till sängen och intyga att jag inte hade cancer!

Oftast kunde jag heller inte sova direkt efter det att pappa hade burit mig till sängen och sagt att jag inte hade cancer förrän han hade svarat på ytterligare frågor om det var nåt farligt när det gjorde ont i vänstra lilltån (eller armen, benet, naveln, örat…)

Fatta vilken vardagsmotion jag gav honom – det är ju inte så att jag var någon liten tunnis när jag var barn... Man kan som nästan säga att jag lade grunden till hans goda fysik på äldre dar!

Jag är fortfarande hobbyhypokondriker, men står inte längre på vardagsrumsbordet och väntar på pappa!

Hobbyhypokondriker är detsamma som en lightversion! Det betyder att jag som bekant ställer mina egna diagnoser på google och fortfarande har ett stort behov av att höra andra människor säga att jag inte har alla dessa sjukdomar. Skillnaden mot en riktig hypokondriker är att jag inte går till läkaren... Däremot skulle de skratta ihjäl sig i fikarummet på vårdcentralen om jag verkligen gick dit med alla åkommor!! De skulle aldrig sluta skratta...

Jag kan bli galen på mig själv som ibland lägger onödig energi på att tro att jag är sjuk och skäms som en hund inför de människor som är sjuka på riktigt! Blääh, så onödigt!

Vad jag egentligen ville säga är att när jag får liknande frågor från någon av minimänniskorna som bor i min egen familj så försöker jag minnas hur det var att vara liten och grubbla. Jag försöker att inte säga, "men SLUTA NU ÄLTA om allt detta som jag ändå inte kan ge några bra svar på"... Det är inte det vetenskapliga svaret man som liten grubblare vill ha utan det räcker ofta med några lugnande ord... Jag försöker att ta mig den tiden och respektera funderingar om alltifrån "hur lång man kan bli innan man dör?" till "när jag vickar på insidan av pektån så sticker det som här bakom armbågen - är det farligt?"...

Lyckas jag alltid? Nä, kanske inte, men jag försöööker verkligen! Man kommer långt med kramar!

Jag är dock jättefrisk och sänder stärkande tankar till de som faktiskt inte är det!

O´boy och sånt!

Jag hinner inte med? Frågan är om jag kan stoppa tid och utveckling genom att köpa för små kläder till mina barn??

Tidigare i veckan köpte jag byxor till prins Olle och min vana trogen hann jag bli svettig i min tvekan mellan två storlekar - den mindre tilltalade mig för att han är ju ganska slank om baken och den större för att han är ju ändå snart 9 år... Vånda och fundering, men till slut slog jag till på de större eftersom det är ju dumt att köpa kläder som är alldeles lagom. Döm om min förvåning när dessa byxor passar som en smäck och till och med är lite för lagom och jag hade kunnat komma undan med ytterligare en storlek större. Hur gick det till? Vart är min lilla bebis och hur har han kunnat växa i kapp storasyster utan att jag har märkt det... Prinsessan har jag lite bättre koll på storleksmässigt för hon växer mer "kontrollerat" känns det som, men grabbhalvan övergår mitt sunda förnuft... Fötterna ska vi inte tala om!! B I G F O O T

Slutsats!!

Nå, at the end of the day kan jag verkligen göra något åt att tiden springer iväg?? Nä, inte direkt, men jag väljer ju själv vad jag gör av den...och detta mina vänner leder mig osökt till slutsatsen att det är helt ok att låta barnen vara uppe lite för länge en och annan gång trots att det är skola nästa dag. Den där mysstunden i soffan innan läggdags är holy stuff och stämpla mig gärna som egoist.

Hm, alltså i och för sig får det inte gå till överdrift med mysandet! När jag hittade min dotter med örat mot O´boymuggen här en morgon för att den "pratade till henne" så bestämde jag mig för att sju kvällar i veckan räcker - hon behöver sin sömn!! 

Och på tal om tid och slöseri så har ju Whitney Houston dött till råga på allt... R I P <3

Vad har du under blusen Rut?

Äsch, jag som tänkte att det här skulle bli ett seriöst inlägg i form av en utvärdering av marknaden och sånt... Men nää, jag tänkte att det har redan alla andra gjort så bra! 

För mig räcker det med att konstatera att jag är tidernas sämsta marknadsbesökare som återigen lyckats få ihop noll minuter på marknadsområdet och bevistat noll stycken kulturella arrangemang i form av utställning och konsert... På riktigt är jag jättesämst...

Det enda jag lyckats riktigt bra med är att överdosera av "Vad har du under blusen Rut?". Alltså människor, jag är inte kräsen när det gäller dansmusik, men Rut-låten och "Varmkorv Boogie" har jag så svårt för... Gert-Jonnys (bilden) är helt oskyldiga i det här fallet!!  


Det här inlägget ska istället handla om ett annat konstaterande eller det är nog kanske mer än fråga som lyder: WHAT DID I MISS i den vetenskapliga utvecklingen?

Listen up!!
Jag har tre ställen som jag alternerar min tid mellan - hemmahuset, arbetsjobbet och så gymmet! För det mesta försöker jag ha prioritetsordningen dem emellan klar, men i perioder av arbetsbelastning kan jag ha slirat iväg lite grann, men det är ett helt annat inlägg...

Nå, kom till sak!!
Jo, på vår jättefina träningsanläggning så ser jag varje dag people in alla shapes and sizes, unga och gamla. Hur man ser ut och vad man har på sig är inte jätteviktigt och alla är välkomna, men det finns ändå någon slags grundutrustning som jag i alla fall hittills har haft koll på - lite sådär mjuka kläder och träningsskor! Ibland har jag kunnat se en och annan variation på mindre mjuka kläder och kanske en liten sockeplast som gungat tillvaron, MEN nuförtiden är det ingen hejd - jag kan ibland känna mig helt off!!

Den nya grundutrustningen för grabbar i en viss ålder verkar vara - UTAN SKOR, MEN MED TOPPLUVA! Det är här jag tror att jag har missat något i träningsläran - kanske man får ut mer effekt av sin prestation om man är varm om huvudet och glider fram över golvet?

Jag menar, det kan ju inte bara vara för att det är coolt, eller?!

De första gångerna jag såg det tänkte jag att de ju förmodligen glömt sina skor eller att de bara var sällskap till någon med skor, men nu ser jag det alldeles för ofta för att det ska vara en slump.

Idag tänkte jag att jag skulle tjuvfixa lite bildbevis, men jag sansade mig för jag vill ju inte sitta på gymmets nästa styrelsemöte och höra att det kommit klagomål på att en medelålders kvinna tjuvfotar unga pojkar... (Eller egentligen, det vore lite halvkul!!) 

Det händer liksom nåt hela tiden!!

Dagen började med enorma utmaningar!

För det första betraktas man i vår familj som ett U F O när man sover så länge som jag gjorde idag… Jag menar, hur kan man bara ligga och dra sig till 07.56?? Jo, kanske för att klockan i alla fall var lite efter 22 när jag somnade till skillnad för vad gäller övriga…

Väl uppstigen så springer barn nummer ett omkring i skidåkaroutfit och kräver att mormors frusna mjukkaka ska värmas till perfekt läge – EXAKT SÅ SOM MORMOR O MORFAR GÖR! Mjukkakan ska värmas i micron så att den är varm på båda sidor, men lite kall på ena hållet…och den får inte vara så varm att den måste kallna innan man kan smöra den. Eh, hallå!!?

Och så den varma chokladen!! Den ska vara eeeeeexakt så som den blir hos mormor o morfar! Hur f-n gör de då som är så himla speciellt och unikt – jag menar hur många tillvägagångssätt kan det finnas på detta?

Barn nummer två har inga större krav på frukostens utformning, MEN ställer däremot svåra kunskapsfrågor om landskap och annat… Inte nog med att jag har överskott på snor i huvudet – nu måste jag TÄNKA också!! Mora ligger i dalarna, det är jag 100 på, men skillnaden på öster/västergötland och därikring – det betackar jag mig för innan jag druckit kaffe!!

Bättre hälften, som varit uppe i tre timmar typ, bevakar termometern för att se om den stiger eller sjunker tillräckligt många tiondelar för att skidåkningen ska bli optimal. Nåja, han kräver inte så mycket av mig utan jag kan bara låtsas vara intresserad och säga "härligt" och "yes" på rätt ställe...

Dagen, den härliga lördagen, är för egen del utstakad till att innehålla gigantisk frukost som sedan ska ta mig i mål på nätt löprunda på 19 km... Resten av dagen kommer att gå i fåfängans tecken då vi ska på fest ikväll. Inte så att jag ska sminka mig i fem timmar utan det är mer en utdraaaagen och lååång process innehållande en massa svåra val - ni vet om jag ska vara ljus/mellan eller mörksvart...   

För barnen måste vetskapen om att vi ska bort ikväll kännas extra skön - de får ju tillbringa kvällen hemma hos experter och världsmästare på att fixa fikat... <3<3<3

Kreativ näring?

I fredags morse var jag på sedvanligt morgonkaffe på Strukturum - as usual en extrastark espresso och nyttig information från näringlivet!! Det pratades bl a om "kreativa näringar"... I min fredagsglättiga värld tänkte jag mig "kreativ" som något färgglatt i plyschbyxor och "näring" som sånt man äter och bestämde att det här måste jag ta med mig hem till mina barn - vi kanske behöver utveckla vår kreativitet tillsammans...

Så idag har jag fleccebyxor och vi blandar RÖD karamellfärg i fil och känner oss oslagbara!!

Vid närmare eftertanke är det nog bara jag som behöver bli mer kreativ för barnen är redan rätt "påhittiga"... I nyligen genomförd diskussion kring huruvida man ska gå på hockeyträning eller inte när man är rätt så förkyld och hostig så konstaterade jag att "jag är vuxen och jag bestämmer" och blev då kreativt kontrad med att "det är MIN hockeyträning och har inte du sagt att jag ansvarar över MINA grejer"...

Sjukt kreativt, if you ask me!

Min bättre hälft han har nästan förbrukat en årsranson av kreativitet i helgen när vi har spelat sällskapsspel. Hans kompis i bild är inte tillfrågad om medverkan och därför är han målad i fejjan (kreativt, va?)

Stugmys med koncentrationen på topp!!

Fredagsmeny...

En halv måltidsersättning och 3/4 delar av V6-asken

Tur att jag är en riktig frukostmänniska och hinner med halva dagsbehovet av näring och nyttigheter redan vid första målet... Idag är resten riktigt pinsamt!!

Jag har varit på en nätt liten dagstur till kusten och tack vare taskig planering från min sida så blev detta till vänster min lunch...





 På vägen hem så fanns det inte mycket energi kvar i hjäääärnan, men som tur är så kan man nuförtiden stanna på lilla fina lanthandeln i Kåbban och köpa mellanmål - eller så kan man också kalla det förrätt:

Finfin lakrits av högsta kvalitet! :-)


Väl hemma blev det förstås riktig fredagsmiddag i form av kvällsfika - mackor och så några mackor på det - lite mer kaffe, ja tack!!

Jag är en riktig gourmet!!

Känn ingen stress...

...men nu är det fasiken snart sista minuten!
Vill inte stressa någon, men det börjar typ dra ihop sig!

Du vet... Allt det där du skulle fixa under jullovet - eller i alla fall i god tid innan vardagen drar igång igen efter alla helger!

Handen på hjärtat - är du klar/färdig? Känner du dig tillfreds/nöjd/belåten? Har du överhuvudtaget alls börjat?

Jag svarar NEJ på samtliga frågor! Nej, no, njet, non, nein, etc...!

Inte klar, inte nöjd, inte börjat!!

När jag ska göra något som jag inte tycker är givande så kan jag ha en startsträcka lika lång som ett långt Stockholm Marathon. När jag väl ska till och ta itu med saken kan jag lägga ner så mycket pyssel på förberedelserna att när jag väl kommer till saken så är jag uttröttad och slutar av den anledningen.

I skrivande stund har jag på hemmafronten två projekt på mina axlar - inte livsavgörande på något sätt, men båda bidrar till allmän trivsel och ordning och reda. På arbetsjobbet har jag koll på dessa saker, men här i hemmahuset så

GÅR DET BARA INTE AV SIG SJÄLV OM MAN SÄGER SÅ.

Tack och lov för att bättre hälften är lite mer duktig besatt inom detta område...

NUUUUU ska det ske! Ungefär precis nuuuu ska jag börja sortera in mina

femtusen viktiga papper i en pärm.

Återkommer om jag överhuvudtaget överlever eftermiddagen!

Om jag överlever kommer jag att bli så här glad:

Glömde ett ord...

(Inte U på bilden) ;-) 

Det finns ett ord som inte kom med i min förteckning över de nya ord som jag (och resten av mänskligheten) lärt in under 2011...

Hur kunde jag bara glömma att få med "one-pieceen"?

Den är så ful att den nästan är fin - med betoning på nästan!!

Vet du inte exakt vad jag menar så tänk sparkdräkt och jättebaby...

På nätet även beskrivet som "plagget du kommer att älska mer än din egen mor".

Mamma B - du har inget att frukta!! Förstaplatsen är DIN för evigt...

Svett på illa valda platser på kroppen har plötsligt fått konkurrens

på erotikdödarlistans topp 3...

Sagt om gamlingar...

"De sover länge ibland och så säger de saker som de redan har sagt femtio gånger... Ibland pissar de på sig, men det kan hända en unge också!"

Jag tror inte att sanningssägaren ifråga vet hur man gör när man generaliserar så det måste ju helt enkelt vara sant...

Glöm det aldrig!