Jag tog hissen...

Uppåt, framåt går ganska bra, men neråt är rent hopplöst!!

Träningsverken har mig fortfarande i sitt grepp och jag har ännu så sjukt ont i lår och rumpa att jag idag var tvungen att ta hissen på jobbet. Med en kaffekopp i vardera hand, och därför oförmögen att hålla mig i ledstången, insåg jag det omöjliga i att ens försöka ta mig nerför trappan.

Nåja, hissar är till för att användas! Det kan dock tänkas att smärtan påverkar mina kopplingar till hjärnkontoret också för väl inne i hissen så kände jag mig väldigt blond när jag inte fick hissf-n att starta.

Ska tilläggas att det finns ungefär två knappar att välja mellan...