Hej, jag heter Snigel!!

...och idag är jag väldigt överdjävligt osnabb...!! 


Krämporna är so god damn självförvållade!

T R Ä N I N G S V Ä R K är svår att förstå sig på och principen är densamma som att föda barn - när man är mitt upp i det vill man helst gå därifrån, men så fort man är klar kan man tänka sig att göra det igen...

Från midjan och neråt är jag inte alls mig själv! Det krävs viljekraft för att förflytta mig från sittande till stående, för att inte tala om vad som gäller för att sätta kroppen i förflyttning... När jag väl kommit igång vill jag inte stanna eftersom det blir så jobbigt att komma igång igen...  

Det låter kanske inte så jobbigt att forsla endast sig själv uppför en liten slalombacke några gånger, men en puls på 180 säger mig att det är ansträngande. På tredje vändan blev jag under käck uppmuntran omsprungen av en (i och för sig mycket vältränad fysiskt monster) herre och det var då jag konstaterade att det här bara var en av flera nödvändiga mardrömstimmar denna sommar... 

Backarna ska bli mina vänner inför Lidingöloppet - 79 days and counting!