Lidingöloppet må vara döpt efter ort och ställe som det utspelar sig på, men i min värld heter det just nu Lidelseloppet...
Observera att jag INTE kallar det för Lidandeloppet! Nä, jag pratar lidelse som i = låga, flamma, passion, glöd, eldgivning, inspiration, hetta, lust och ja, till och med kärlek (ENLIGT ORDBOKEN...)
Jag går faktiskt omkring och är lite småkär...
Hela arrangemanget är en upplevelse! Tänk tusen och åter tusen människor som de flesta är där av en enda anledning och det är att få plåga kroppen i T R E T T I O HÄRLIGA KILOMETRAR...
Under själva loppet hade jag ganska mycket tunnelseende och minns inte så mycket om allt som hände runt omkring, men jag minns i alla fall gospelkören som sjöng så håren reste sig när jag kämpade mig uppför banans absolut värsta backe...
Jag skulle överdriva om jag sa att jag sprang förflyttade mig framåt särskilt fort just då - så jag hade faktiskt tid att klappa takten!!
Under själva loppet är man aldrig ensam - snarare rör det sig om en hel del kroppskontakt med en massa, massa människor!!
Armbågar i sidan, nån knuff och så vidare... Fine with me!
Utöver det fysiska så kommer man människor väldigt nära på andra sätt också - och då pratar vi kroppsvätskor!!
En del låter också väldigt mycket, typ knöstar och stönar.
Det har jag heller inga problem med!
Däremot tog jag aningen illa upp när en man i sina bästa år sprang upp
bredvid mig och la av en brakare...
Lukten sprang jag ifrån, men bara sättet - det har jag inte hämtat mig från ännu??!
Tänk om övriga runt omkring trodde att det var jag!!
Vid några av de sista kontrollerna serverades allt möjligt konstigt och i förbifarten slet jag åt mig en vetebulle (SUPERSNABBA KOLHYDRATER) - jag sprang med den i handen ett tag tills dess en man (nr 2) springer upp bredvid mig och snyter sig - och det mesta hamnar på min hand med bullen i...
F R Ä S C H T!!
S U P E R F R Ä S C H T!!
Väl i mål var jag NÖJD!!
Väl i mål hade jag sjukt ont i tårna...
Läckert och mysigt, I know!!
Väl i mål var det spännande att se om man skulle hitta igen sin väska som man lämnat in, men logistiken gjorde ingen besviken. Allt flöt perfekt!!
Tillsammans med några andra glada och duktiga Jokkmokkslöpare hade vi sen en trevlig kväll med mycket mat och nåt glas vin...
Dock inget nattsuddande för ungefär där tog energin slut!!
Deltagande i 2012 års lopp rekommenderas och är obligatoriskt för den som precis läst det här...
Kul, att just DU hakar på!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar