Lidelseloppet

Jag har döpt om det!


Lidingöloppet må vara döpt efter ort och ställe som det utspelar sig på, men i min värld heter det just nu Lidelseloppet...


Observera att jag INTE kallar det för Lidandeloppet! Nä, jag pratar lidelse som i = låga, flamma, passion, glöd, eldgivning, inspiration, hetta, lust och ja, till och med kärlek (ENLIGT ORDBOKEN...)

Jag går faktiskt omkring och är lite småkär...

Hela arrangemanget är en upplevelse! Tänk tusen och åter tusen människor som de flesta är där av en enda anledning och det är att få plåga kroppen i T R E T T I O HÄRLIGA KILOMETRAR...

Under själva loppet hade jag ganska mycket tunnelseende och minns inte så mycket om allt som hände runt omkring, men jag minns i alla fall gospelkören som sjöng så håren reste sig när jag kämpade mig uppför banans absolut värsta backe...

Jag skulle överdriva om jag sa att jag sprang förflyttade mig framåt särskilt fort just då - så jag hade faktiskt tid att klappa takten!! 

Under själva loppet är man aldrig ensam - snarare rör det sig om en hel del kroppskontakt med en massa, massa människor!!

Armbågar i sidan, nån knuff och så vidare... Fine with me!

Utöver det fysiska så kommer man människor väldigt nära på andra sätt också - och då pratar vi kroppsvätskor!!

En del låter också väldigt mycket, typ knöstar och stönar.

Det har jag heller inga problem med!

Däremot tog jag aningen illa upp när en man i sina bästa år sprang upp

bredvid mig och la av en brakare...

Lukten sprang jag ifrån, men bara sättet - det har jag inte hämtat mig från ännu??!

Tänk om övriga runt omkring trodde att det var jag!!

Vid några av de sista kontrollerna serverades allt möjligt konstigt och i förbifarten slet jag åt mig en vetebulle (SUPERSNABBA KOLHYDRATER) - jag sprang med den i handen ett tag tills dess en man (nr 2) springer upp bredvid mig och snyter sig - och det mesta hamnar på min hand med bullen i...

 F R Ä S C H T!!

S U P E R F R Ä S C H T!!

Väl i mål var jag NÖJD!!

Väl i mål hade jag sjukt ont i tårna...

Läckert och mysigt, I know!!

Väl i mål var det spännande att se om man skulle hitta igen sin väska som man lämnat in, men logistiken gjorde ingen besviken. Allt flöt perfekt!!

Tillsammans med några andra glada och duktiga Jokkmokkslöpare hade vi sen en trevlig kväll med mycket mat och nåt glas vin...

Dock inget nattsuddande för ungefär där tog energin slut!!

Deltagande i 2012 års lopp rekommenderas och är obligatoriskt för den som precis läst det här...

Kul, att just DU hakar på!!

Torka!!

Med tanke på hur mycket det har regnat senaste tiden så är torka och brandfara inget som diskuteras särskilt intensivt just nu... Det finns dock ett ställe där det i skrivande stund är väldigt torrt och knastrigt!!

Japp, jag förstod att du visste!! Håll med om att det varit öken i min sk blogg på sistone, men jag skyller på omständigheter såsom säsongsupptakt för ALLA serier jag måste se!

Det är alltså TV 4, TV 3, Kanal 5 åsså 7:an som rår för det!

Funderar på att sälja tv:n...

Hur mycket kärlek ryms i hjärtat?

Idag för 10 år sedan var det fredag och vi åt middag på Restaurang Kowloon som då var alldeles nyöppnad och till och med hade krav på bordsbokning... Jag åt friterad kyckling med ris och till med glass och chokladsås till dessert! Jag är än i dag glad för att jag laddade så pass duktigt för jag skulle komma att behöva varenda gnutta energi - nästa dag skulle jag nämligen föda mitt första barn!

Efter kinamaten gick jag och la mig tidigt och somnade som vanligt till TV:n, den här gången var det filmen Jalla Jalla! Jag vaknade fram på småtimmarna och kände mig konstig, lite förkyld och ont i halsen... Tog lite alvedon och fick då istället ont i magen...

Jaha, nä men så pass! Vi kanske skulle ta och få lite barn idag då!!

Sagt och gjort! X antal timmar senare kom den ljuvaste lilla prinsessan Esther Ellen Louise. Hon var helt perfekt och underbar med ögon så stora och runda, en mun så näpen och de pyttesmå händerna och fötterna...

Grattis på 10-årsdagen Ellen!

Jag älskade dig när du låg i magen och hette Max.

Kärleken växte när DU kom ut och blev en Ellen...

Nu älskar jag dig mer för varje dag... 

I love you!

Kom särskilt mycket ihåg det när jag är trött, sur och gnällig, när jag

strör kläder och prylar omkring mig som stör din ordning, när jag inte hinner laga någon perfekt middag och framför allt när du tycker att jag är som allra

dummast av diverse andra anledningar... 

Glöm aldrig att vi är på lag, du och jag!!

  

En sorts jakt...

Nä, jag jagar inte älg i skogen, men jag skjuter en del långskott ibland...och då pratar jag inte om min talang inom fotboll!

Nä, med det syftar jag på min förmåga att ibland dra en och annan chansning

 - går det så går det liksom!

Vi pratar då inte om särskilt livsavgörande beslut utan mer konkret så handlar det om att jag i helgen t ex chansade vilt på att jag skulle överleva den här helgen även om en del fönster här i huset förblev oputsade - och JA, än så länge har det gått bra!

Jag levde också lite farligt igår när jag drog igång med att baka en paj utan att ha ens hälften av de ingredienser jag ursprungligen tänkt använda...

Det gick också riktigt bra!

Förutom långskott så skjuter jag på saker också! Alltså, precis som med fönsterputsningen så skjuter jag upp sånt som jag av en eller annan anledning inte tycker mig ha tid med...

Som nyss konstaterat så funkar det kanon när det bara handlar om banala praktiska saker, men när det handlar om sånt som jag faktiskt lovat en livs levande människa

 så borde jag stå i skamvrån... 

Min prinsessa fyller alldeles snart 10 år... Tror ni jag fick mig en tankeställare när hon kommer dragandes med sin ännu ej levererade 7-årspresent...

Bara detta Lidingölopp är över, då du gumman - då drar vi!! Bara du och jag!

Nu känns det liksom som att jag har några vittnen till detta också!!

Mysigt i stugan...

Galet mysigt här i stugan!! Varför är det så?

Värmen är liksom varmare...och myset mysigare än på andra ställen! Sömnen skönare, godiset godare, bastun härligare...den grillade korven blir grilligare!! Ja, ni fattar!! 

Egentligen är det ju mammas och pappas lilla hus det här, men vi snikar in oss när de har annat på agendan och ibland tränger vi ihop oss allihop... När barnen var mindre och före vi skaffade husvagn så var vi väldigt ofta här - så ofta att Ellen till och med vid flera tillfällen tog otroligt illa upp när mormor o morfar pratade om SIN stuga!

Vårt största "problem" nuförtiden är att vi har så lite tid till att vara här - vi är alldeles för mycket överallt för att hinna vara här och slappa... I september har vi dock TRE stycken helger där vi är hemikring och bara SPRINGER och då passar vi på att vara i stugan...

Det är så lugnt och skönt här! Jämfört med i husvagnen så är vi nästan helt bortkopplade från omvärlden eftersom vi bara har 1 st TV och 1 st dator här... För att inte få svåra skador av all abstinens och all vila här på landet så har jag varit hem och jobbat några timmar (och tränat och handlat) idag...

Ha ha, jag är ett skämt!!