Jag rannsakade mig själv och kom osökt att tänka på den snövita lögnen jag drog med mamma och min gamla "doppräst" närvarande (dvs, han som döpte mig när jag var liten). Den dagen är jag övertygad om att min mamma ville adoptera bort mig eller kanske helt enkelt bara likvidera mig, men det får man ju inte så jag blev kvar... Händelsen grundar sig i det faktum att jag inte är konfirmerad. Jag vet, nu kommer alla att börja tycka om mig lite mindre, men när jag var i rätt ålder så var det faktiskt inte något som alla gjorde och tydligen var det inte nog hippt för att jag skulle hoppa på tåget - inte ens det faktum att man fick fina presenter lockade mig tillräckligt mycket. Att jag dessutom mig veterligen var den enda bland mina kusiner i släkten Karlsson som inte gjorde det bekymrade mig tydligen inte heller...
Hur som helst, en helt vanlig dag för MÅNGA år sen så sommarjobbade jag hos mamma o pappa på HB Hantverkarna när ovan nämnde prälle klev in i butiken... Bla bla bla...artighetsfraser och så PANG kom frågan om jag var konfirmerad:
Jag: Ja!
Prästen: Jaha, bla bla bla...vilken präst har du gått hos?
Jag: Gotthard!
Jag inte bara ljög, jag drog in andra människor i detta också! Jag brukar tänka på det när jag ser min påstådda konfirmationspräst än idag och skäms faktiskt fortfarande lite grann.
MAMMA, hon har inte hämtat sig ännu!! |
Nåja, ingen dog!
Fy skäms Anna! Det finns vuxenkonfirmationer. Bara att ta steget och gottgöra din lögn ;)
SvaraRaderaKram!
/ Å
Kanske därför vi är så bra du å jag,är inte heller konfirmerad ;-) / Elina
SvaraRaderaDu kan säkert hoppa in i Felix konfagrupp! I så fall ska du förbereda dig för läger i helgen! Och du kan ju gissa vem prästen är! Jo Gottard! Så då blir din lögn nästan sanning!!
SvaraRaderaTänk om man skulle ha dragit på konfaläger i helgen då?! Tack för tipset Maria! ;-)
SvaraRadera/Anna