Julmys och slagsmål

När jag var liten till åren (i cm är jag det fortfarande) så fanns det ett säkert tecken på att NU var det nära till jul och det var när mamma spelade Anita Lindbloms julskiva... Det hände ungefär samtidigt som skinkan fixades och knäcken kokades och man gjorde sitt bästa för att lista ut vad det var i alla paket under granen... Mmmmysigt!!

Efter gårdagens pepparkakshusbygge med barnen undrar jag vad jag ska skicka med mina barn för speciella julminnen? Jag vet inte, men jag tycker inte att pepparkakshus är särskilt barnvänliga... Det var ju dösvårt!! Det tog barnen ungefär 2 minuter att klösa ögonen ur varandra och ytterligare 2 minuter innan jag hade gett mig själv några skapliga brännblåsor på handen av det där "klistret" som jag sen tydligen lyckats limma fast taket med i tron att det var husets långsida... Det gick åt mycket kristyr för att gömma skavankerna!! Det där "klistret" var i alla fall inte särskilt funktionellt för när Olle sen bara "råkade titta lite för närgånget" på huset så gick det sönder... Nu sitter byggnaden ihop så länge man inte går i närheten av den!! Skorstenen råkade bli inbyggd och finns där inne, men den är jättefin! På hedersord!!

Nästa år struntar vi i pysslet och lyssnar på Anita istället... <3