Jag vet att det funderas!
What happened? Och framförallt - hur ska det bli??
Är vi inte kloka? Hur kan vi bara?
Här kommer några svar - resten kommer sen när vi vet hur det blev!!
Nääj, Esther har inte avlidit och dött - inte heller har jag mognat, blivit seriös och övergått till att skriva insändare i DN. Jag har absolut inte avvecklat bloggandet! Näääj, näääj!!
I ärlighetens namn så har jag bara helt enkelt inte haft tid och jag har också känt mig lätt bakbunden av 1000 andra prioriterade små projekt. Läs: FLYTT, JOBB, FLYTT, JOBB, FLYTT, JOBB...och för att inte tala om FLYTTSTÄD!!
![]()
Jag har däremot inte saknat inspiration och ni kan vara alldeles säkra på att jag, när ingivelsen kommer, klottrar på det jag för stunden kan komma över... Allt detta sparas för framtida bruk! Så håll tillgodo framöver... Inget och ingen går säker!! :-)
Som ett första steg i comebacken var jag tvungen att ändra blogginformationen i "OM MIG"... Ni vet, den personliga informationen som med få ord ska ge läsaren en så intressant och nyanserad helhetsbild av bloggaren som möjligt... Oh my god!
Herregud, mest prioriterat kändes det att uppdatera att jag ju inte bor i det röda huset med vita knutar längre. Det vore falsk marknadsföring av mig att påstå något sådant när sanningen är den att jag bor i en ca 7,5 meters Adria, vit med blåa detaljer och ett därtill kompletterande förtält av tillräckligt stor storlek av märket Isabella. Hela etableringen är tämligen komplett utrustad med allt vad man som en någorlunda normalt fungerande kvinna med höga hygienkrav kan ha - det är bara lite mer compact living över det hela!!
I god konkurrens med andra snackisar så vet jag att vår flytt har varit lite "talk of the town" på sistone. Jag kan förstå nyhetsvärdet av vissa anledningar och jag erkänner att det är med blandade känslor som vi fattat detta beslut och jag skulle ljuga om jag sa att det varit självklart hela vägen. En del som tyckt och tänkt har också sagt VAD de tycker och tänker och där väljer jag att komma ihåg de som tycker det är tråkigt av "rätt anledning", dvs de som klappat på axeln och sagt: "trist, men lycka till, kör hårt och välkomna tillbaka..." KÄRLEK till er!! <3
Otippat (för att vara jag), men den här gången väljer jag att inte ta världssamvetet på mina axlar och försöker därmed bortse från de negativa kommentarer jag fått om svek och negativ befolkningsutveckling... JA, jag är brutalt medveten om att minus fyra personer inte är bra, men lösningen på den problematiken sitter inte mellan axlarna på mig och jag står för att vårt beslut är fattat på andra förutsättningar. Men ok då, lite kärlek till er negativister också - ni kanske bara hade en dålig dag!! <3
![]()
![]()
Eller förresten, jag kanske ljög lite här ovan när jag skrev att jag har ALLT jag behöver i husvagnen. Sanning med modifikation - vi har ju nämligen ingen bastu! Och vid lite eftertanke så kan det också vara lite pyssligt att diska utan att skvätta för mycket på gardinerna, men annars går det finfint!! En extra hjälp på vägen kan också vara att det än så länge mest är på helgerna som vi bor där då veckorna tillbringas hos c/o mormor och morfar..
![]()
Keep camping!!
To be continued... :-)
What happened? Och framförallt - hur ska det bli??
Är vi inte kloka? Hur kan vi bara?
Här kommer några svar - resten kommer sen när vi vet hur det blev!!
Nääj, Esther har inte avlidit och dött - inte heller har jag mognat, blivit seriös och övergått till att skriva insändare i DN. Jag har absolut inte avvecklat bloggandet! Näääj, näääj!!
I ärlighetens namn så har jag bara helt enkelt inte haft tid och jag har också känt mig lätt bakbunden av 1000 andra prioriterade små projekt. Läs: FLYTT, JOBB, FLYTT, JOBB, FLYTT, JOBB...och för att inte tala om FLYTTSTÄD!!
Som ett första steg i comebacken var jag tvungen att ändra blogginformationen i "OM MIG"... Ni vet, den personliga informationen som med få ord ska ge läsaren en så intressant och nyanserad helhetsbild av bloggaren som möjligt... Oh my god!
Herregud, mest prioriterat kändes det att uppdatera att jag ju inte bor i det röda huset med vita knutar längre. Det vore falsk marknadsföring av mig att påstå något sådant när sanningen är den att jag bor i en ca 7,5 meters Adria, vit med blåa detaljer och ett därtill kompletterande förtält av tillräckligt stor storlek av märket Isabella. Hela etableringen är tämligen komplett utrustad med allt vad man som en någorlunda normalt fungerande kvinna med höga hygienkrav kan ha - det är bara lite mer compact living över det hela!!
I god konkurrens med andra snackisar så vet jag att vår flytt har varit lite "talk of the town" på sistone. Jag kan förstå nyhetsvärdet av vissa anledningar och jag erkänner att det är med blandade känslor som vi fattat detta beslut och jag skulle ljuga om jag sa att det varit självklart hela vägen. En del som tyckt och tänkt har också sagt VAD de tycker och tänker och där väljer jag att komma ihåg de som tycker det är tråkigt av "rätt anledning", dvs de som klappat på axeln och sagt: "trist, men lycka till, kör hårt och välkomna tillbaka..." KÄRLEK till er!! <3
Otippat (för att vara jag), men den här gången väljer jag att inte ta världssamvetet på mina axlar och försöker därmed bortse från de negativa kommentarer jag fått om svek och negativ befolkningsutveckling... JA, jag är brutalt medveten om att minus fyra personer inte är bra, men lösningen på den problematiken sitter inte mellan axlarna på mig och jag står för att vårt beslut är fattat på andra förutsättningar. Men ok då, lite kärlek till er negativister också - ni kanske bara hade en dålig dag!! <3
Flyttlassen har gått och majoriteten av våra ägodelar är förpackade, transporterade och utplacerade av familjens doktor i logistik.
I detta avseende är jag ingen större tillgång!
I packningsbranschen är jag en katastrof eftersom jag alltid är tvungen att känna, läsa och minnas mig igenom allt jag ska sortera...
(T I D S K R Ä V A N D E)
Det som inte skulle slängas skulle sorteras i "behöver nu" och "behöver inte före september/oktober". MEN? Hur svårt är inte det?? Hur ska jag i maj veta om jag i sommar behöver Ellens första tappade tand eller teckningen av en snögubbe som Olle ritade när han var 2 år???
Omöjligt.
Nå, men NU då? Hur länge blir det c/o Pite Havsbad? Tja, än så länge är det skrivet i stjärnorna! Spännande? Ja!! Provocerande? Ja, kanske lite...MEN bra!!
Som sagt, ett depåstopp på väg mot målet!!
Eller förresten, jag kanske ljög lite här ovan när jag skrev att jag har ALLT jag behöver i husvagnen. Sanning med modifikation - vi har ju nämligen ingen bastu! Och vid lite eftertanke så kan det också vara lite pyssligt att diska utan att skvätta för mycket på gardinerna, men annars går det finfint!! En extra hjälp på vägen kan också vara att det än så länge mest är på helgerna som vi bor där då veckorna tillbringas hos c/o mormor och morfar..
Keep camping!!
To be continued... :-)
